vi har skyddsjakt på varg ifall nån kommer för nära byar och städer, det tycker jag är helt okej. nu har vi dessutom licensjakt, mindre okej. det vet vi redan.
vad vi inte har, är ett skydd för de ökande hundattackerna. dalmasarna är rädda för att gå ut i skogen för där finns varg som senast attackerade en människa på 1800-talet, varje dag är miljontals människor i tätbygderna ute på gångvägar och möter hundar som om de inte sköts rätt blir bra mycket farligare än vilda vargar. Vargarna har i alla fall sin trygghet i flocken, en hund med en skitägare har ingen flock och är osäker och hotfull.
Aftonbladet rapporterar idag om en kvinna som blev svårt biten av en okänd, lös, hund. Man har ingen aning var den kommer ifrån, vem som kanske äger den (och isåfall blir skyldig till bitandet) eller varför den bet. Östersundposten tror jag det var skrev i november om att polisen där får in MINST en anmälan per dag (sammanlagt sen utsmetad per dag, vissa dagar har mer anmälningar än andra alltså), om hotfulla hundar! Det handlar om attacker mot hundar och mot människor. Varför pratar vi inte om det?
Man har funnit att väldigt många drar sig för att gå ut i parker och skogsområden av rädsla för att möta lösa hundar, och då handlar det ju inte bara om “farliga hundar” utan om lösa hundar. Har man ingen hundvana har man inte den blekaste aning om vad hunden tänker och känner när man möter den, vissa är hotfulla men det kan de flesta inte avgöra när de möter en hund. Det ska inte krävas hundvana för att kunna utnyttja allemansrätten, särskilt inte så länge vi har skyddsjakt på andra rovdjur i skogen.
Jag har funderat rätt mycket på det här, särskilt efter att det har varit åtskilliga incidenter där mina föräldrar nu bor. Folk har ringt polisen angående en särskild hund där man VET vem ägaren är, och man VET att hunden är hotfull den har bland annat attackerad ett litet barn som i sista stund kunde bli upplyft av pappan som av ren tur inte blev biten istället. Polisen svarar att de inte kan göra nåt (vilket är fel, polisen FÅR och ska skjuta hundar som bevisligen är ett hot mot allmänheten, antagligen menar de “vi har inte hjärta till det, det är nåns familjehund” och det betvivlar jag starkt), uppringaren säger “vad ska vi göra då?! JAG kommer skjuta den en dag!” vilket polisen tycker är en god idé och föreslår att de skotten skulle kunna försvinna från polishuset ifall hundägaren skulle dra det vidare, eftersom det är olagligt att skjuta andras hundar. Fantastiskt.
Det är ju ett polisiärt problem att polisen inte vill göra sitt jobb, men det är ett naturvårdsproblem att folk inte kan våga sig ut ens i parker där det finns tydliga skyltar uppsatta om att hundarna måste vara kopplade och man lik förbannat möter en galopperande hund med en eftersläntrande hundägare med mobiltelefon mot örat och kopplet ihopsnurrat i en boll i handen. Jag tänker fan inte bevara nån mångfald om inte gemene man får möjlighet att nyttja den! Hundägarna kan bajsa ner granåkrarna istället om de är så ointresserade av att respektera sina medfrilufsare.
Klart hundar och deras ägare har en plats i naturen de med, men det följer med ett ansvar som många inte tar. DE kan stanna hemma.
Det är sån liten respekt för hundrädsla idag, jag blir skitförbannad på det. Det är så oerhört egoistiskt att ropa “han är snäääll!” efter sin oregerliga hund, och så oerhört lätt att ta ansvar för sin hund. Jag har mött flera bra hundägare, även sådana som har hundar lösa. De har uppsikt över sin lösa hund, hunden är aldrig så långt ifrån sin ägare än att ägaren kan kalla till sig hunden när den ser mig, och en del tar till och med tag i hundhalsbandet eller kopplar hunden tills jag jag har kommit förbi och man kan riktigt se hur hunden skiter fullständigt i mig. Det är så skönt med sådana möten! Alla dom tackar jag när jag skubbar förbi, det är lite smörigt men jag gör mig själv uppmärksam på hur många duktiga hundägare det finns och jag önskar bara kunde försöka påverka sina polare mer.
Allemansrätten säger att vi ska ha respekt för varandra, och jag skiter fullständigt i vilken slags hund du har skaffat dig det är DITT problem att hitta en bra rastningsplats för den, även eller särskilt om du bor i Stockholms innerstad (taget från ett forum som diskuterade detta: “Men jag har en GREYHOUND! Den MÅSTE få springa fritt och långt, så den MÅSTE vara lös i Hagaparken!” Köp inte en greyhound till din etta med stockholmsdusch, så enkel är lösningen på det där problemet.), men tyvärr nämner inte allemansrätten att vi ska respektera varandra i naturen. Vi ska respektera naturen, genom att hålla hunden kopplad som sagt, under större delen av året är det kopplingstvång överallt då hundarna skrämmer smådjur och djurbarn, men det efterföljs ju inte eftersom naturen ses som en stor hundhage. Vilket kanske är en sak om du bor på landet, med långt mellan husen och stora ytor. I stockholms skogar, även en bra bit utanför staden märk väl, förpestar man miljön med hundbajs för i skogen behöver man aldrig plocka upp hundbajset hur hög hundfrekvensen än är på platsen vilket påverkar trivseln för andra som knatar i skogen bland annat djuren. Hunden är ett husdjur, inte en jävla hjort och definitivt inte längre en varg.
Jag önskar man kunde skriva in i allemansrätten att hundägare ska respektera andra människor också i miljön, allemansrätten är fin på det viset att man inte kan hota och stämma och jävlas med hjälp av den, men den kan bestämma en anda som friluftslivet ska utgå ifrån och det kan vara en god början till att öka respekten för människor i naturen. Det får man ju knappt säga om man har med biologi att göra men jag är av tron att människan är en del av naturen och har en plats i naturen, den platsen måste vi givetvis förvalta rätt och att skaffa hund är inte nödvändigtvis rätt sätt att vara ett med naturen.
