you can pay me in monkeys

bloggen till housewifeofalby.wordpress.com! titeln är givetvis ironisk, sånt kan man skämta om när framtiden ser ljusare ut jobbmässigt. snart börjar mitt skrivande arbetsliv, då kan man vara ytlig på bloggen!

tredje sjukdagen. nu går jag bara på humörreserver. kollar community (andra säsongen nu) och sover om vart annat.

följer också med spänning vad som nu ska hända mellan etiopien och sverige, med en galen dom har ju sverige mycket att gå på. journalister ska va fria!

som en dröm från förr

dawn är kanske mest känd för dokumentärserien där hon försökte gå ner till “size zero” genom att äta max 500 kalorier om dagen (super slim me). men jag fastnade för denna brittiska journalist idag när jag dels såg vilken fin klädsmak hon har, hrm, och dessutom gjorde en rätt nyskapande dokumentär om amerikanska män som åker till ukraina för att träffa sig en fru. hon har gjort sig ett namn på att vara “inappropriate”, och hennes journalistik är sån där typisk modern där journalisten själv tar mycket plats. då är det så himla skönt att se att hon på sin webbsida inte tar lika mycket plats (förutom text då), och jag tolkar det som att hon befinner sig i etern av andra skäl än att synas själv. men ibland blir det bättre av att synas och det är sådana projekt hon sysslar med, som när hon ärligt beskriver två av de amerikanska männen som läskiga och otrevliga. och en dokumentärserie om bröstcancer, som hennes egen mamma dog av när dawn var sju. jag vill bara se och läsa mer! det är ofta ytlig tjejtidningsjournalistik hon håller på med, men det är lättsmält och nåt jag unnar mig istället för chick lit som jag inte står ut med.

nimby (Not In My Back Yard) är ett begrepp som brukar dyka upp när man pratar om vindkraftverk, hur de flesta tycker att ren el är toppen bara inte elkällan befinner sig i ens eget blickfång. och hur ska man då kunna bygga ut… man tappar faktiskt en del energi på att frakta skiten från norrland till stockholm.

i alla fall, så har vi ju nu både inflyttning och bostadsbrist i Stockholm. inte blir det bättre heller, med något. stockholmare intervjuas på gatan och gläds åt att fler flyttar in, men sedan vill man bygga i nån närförort OCH DÅ JÄVLAR. Man får INTE bygga på den lilla plätten där den och den rastar sin stackars cityhund, och bostäderna får INTE förtätas där de står heller för då ökar insynen och man får INTE bygga bostäder någonstans där någon redan bor. alltså jag är ju för en grön stad, men jag tror cokså att vi måste förtäta. det charmiga med stockholm har väl varit småstadskänslan som man får av att staden inte alltid är så tät som andra städer, som har byggts för en större befolkning. men stockholm växer nu, det håller på att bli en storstad och då måste vi göra plats.

för artikeln jag nu jobbar med kollar jag på utförsäljningarna av mark som stockholm stad äger utanför kommungränsen. exempelvis en koloniträdgård här nästgårds, i hallunda. alliansen i stockholm stad har fått mycket skit för utförsäljningarna, med rätta för de har skötts dåligt, men kritik mot ideologin att sälja ut kan jag inte riktigt köpa. det är ju kolonialfasoner att åka ut i förorten för att kunna odla grönsaker, och därmed hindra de som bor i hallunda att odla! nu vet jag inte vad som har hänt med plätten, om den har sålts än och vad den isåfall ska användas till, men möjligheten att bygga bostadshus finns ju också och det är inte fy skam. låt marken vara oss till gagn, som bor här. detsamma gäller till exempel motorbanor, vart ska stockholmarna motorbana sig när staden säljer ut marken i botkyrka så botkyrka kan bygga fler bostäder? jaaa… man kanske kan tänka sig att om man bor i stan, så kan man inte hålla på med motorsport om man inte är beredd på att åka en bra bit till där motorbanorna finns och får plats?

Visst ska natur ha en stor plats i stadsmiljön, men allra mest plats ska den ha utanför staden. Och vi kan inte låta en stad leva kvar i en skärgårdsidyll med invånare som allvarligt hoppas på att få en urskog utanför fönstret, mitt i rasande urbaniseringsvåg där folk drar till stan i jakt på jobb. Vi har dessutom redan en riktigt mäktig park i Stockholm, och den ska vi givetvis värna. Men det finns fler jobb i städerna, och samhället måste ha folk som arbetar och för att de ska kunna arbeta måste de kunna bo någonstans. Hellre satsa rejält på en stor jävla jättepark än att skydda varendas liten bakgårdsplätt, eller till och med hela elljusspår. Så hård är jag! Tiderna är förbi, då stockholm var en liten stad.

åååh va bra det går det här!! men ni vet, går det bra med allt annat så lider bloggen… det är därför jag gör det här, för att vänja mig vid att blogga inte bara när jag har tråkigt. jag har aldrig haft så bra blogg som när jag var jättearbetslös. men det kan man ju inte sträva efter att vara!!

jag kör en länkrunda, har snubblat över så bra grejer igen (fast flera grejer insåg jag visst var en uppladdning för en längre helgtext, here we go ändå):

när jag insåg hur billig svenskan är i pdf-utgåva, och att jag har minst en halvtimme i restid till vart jag än ska, så blev jag också sugen på en ipad ska erkännas. Jag har tidigare förbjudit min man att skaffa en av miljöskäl, och IDG påminner om hur rätt jag har i det. För jag läser inte en mindre bok varje dag även helger i tre år. Nu slår jag mig själv på fingrarna för att ens ha tänkt tanken, och jag saknar ju ändå dunsen i hallen från när tidningen kommer på morgonen så…

här brukar jag hitta så mycket matnyttigt och fint om miljö och jorden och lite hippiegrejer med. terrallectualism har värsta fina bloggnamnet och skriver härligt långt. i senaste inlägget skriver hon om “the tomten”, man vänjer sig aldrig men är det inte ändå lite lite fel…? Borde inte boken heta “the tomt”? Förutom att det låter riktigt riktigt roligt?

Camino bloggar om hur vi ska tänka kring granen i jul. Plast är ju dåligt, och flashiga tjockgranar som inte växer naturligt i Norden är inte heller bra, och så ska vi pynta sparsamt gärna med ärvda grejer.

Bakerella gör pepparkakshuvuden! Hon är så jäkla duktig på bakpillerier och det var på hennes blogg jag först såg cake pops. Jag kommer nog aldrig baka nåt av det hon visar upp, men det är ändå helt fantastiskt att följa ibland.
På återseende!

och konsumerar aldrig! förutom när det säljs ut böcker, då kommer jag galopperande! idag fyndade jag haussade spill och guillous självbiografi på stadsbiblioteket för tio kronor styck, förra veckan en mer okänd bok- luffarens hemkomst som jag köpte för 59kr tyvärr. Mitt sällskap hittade en bok för en femma! de senare böckerna hittade vi på press stop på götgatan.

och nu bränner jag mina msc-märkta fiskpinnar..